23 augusti 1996

Inte ett spår av stubbar
här inte. Det är svårt att
tro att det en gång varit
ett kalhygge här. Det
man nu ser är en liten
idyllisk camping med både
vilda och tama djur.
Efter att en längre tid ha bott i Stockholm flyttade Lars-Erik och Elsie-Maj Rasmusson för fem år sedan ut på landet mellan Otterbäcken och Gullspång i Västergötland. De hade köpt en liten lantgård på 17 hektar. Marken, som till största delen består av skog och betesmark. hade då inte brukats på 20 år. Den förre ägaren hade dessutom genom att hugga ned en del skog skapat ett kalhygge på 2 hektar.

Grisar bearbetade
Lars-Erik och Elsie-Maj Rasmusson ville som nyblivna bönder försöka leva ett riktigt lantliv". De började röja på sina ägor och köpte 50 grisar som fick böka upp kalhyggesmarken. Grisama efterträddes av 60 får och 2 hästar.

- Det var besvärligt att ha hästar och får. Får skulle klippas och det tog tid. Inte heller hästarna som jag hade till timmerköming var min grej. Jag insåg att jag dessutom behövde göra något åt kalhyggesmarken, säger Lars-Erik Rasmusson.
Han sålde får och hästar och bestämde sig för att pröva biffkor och höns i stället. Därefter började han fundera på vad ett ’’uppbökat” kalhygge skulle kunna användas till. Svaret på det fick han då ett förbipasserande par från Karlskoga frågade honom

Omvandlingen

om de fick ställa sin husvagn på kalhyggesmarken. Idén till en campingplats var född.
Eget arbete
Lars-Erik Rasmusson har själv gjort allt arbete för att förvandla kalhygget till camping. Han började med att ta ner en del skog som han sågade till virke. Dessutom köpte han en grävmaskin och grävde en fem meter djup damm, i vilken man i dag kan ta sig en båttur eller fiska lax- forell och kräftor. Över dammen byggde Lars-Erik fyra broar. Han har även gjort tre

små stugor med mulltoaletter vilka man som campinggäst kan hyra. Själva campingen i sig är inte sâ stor men det finns 12 elplatser för hus- vagn. Men man kan naturligt- vis tälta om man hellre vill det.
Om man bor pâ Lars-Erik och Elsie-Maj Rasmussons camping får man samsas med gäss och ankor som promene- rar omkring på området. Känslan av att befinna sig på en bondgård förstärks ytterli- gare när man hör tuppens ga- lande och några kor som rå- mar alldeles i närheten. Dess-

utom kan man få se en av pa- ret Rasmussons katter kom- ma lojt spatserande med en mus dinglande i munnen. Det är lätt att förstå att folk trivs här.
Lockar tyskar
•Det är många tyskar som kommer hit. De tycker om lugn och ro i en vacker natur. Många av dem som bodde på campingen förra året har va- rit här i år också. Dessutom har vi haft fiera lantbrukare från de gamla Öststaterna som gäster.
•En tysk bonde hjälpte

mig att få in höet i år, säger Lars-Erik Rasmusson.
- Förra året var lite av ett provår eftersom vi inte riktigt visste om det skulle komma några besökare. Vi har inte den här campingen för att tjä- na en massa pengar utan för att vi gillar att ha folk omkring oss, säger han.
Brist på campinggäster lär han knappast få. Om man en gång besökt paret Rasmussons camping så förstår man varför. Det är inte var dag ett kalhygge förvandlas till en del av Edens lustgård.
Anne Welander

□ □ För tre år sedan var det här ett kalhygge som missprydde familjen Rasmussons ägor.
Nu fungerar det som en omtyckt campingplats, dit många gärna åter- vänder.
Visst har det gått snabbt.

Mariestads-Tidningen

18 september 1996

Förvandlade kalhygge
till turistanläggning

AMNEHÄRAD

Tänk er ett vattensjukt och på alla sätt ogästvänligt kalhygge.

Det var verkligheten på en del av Lars-Erik och Elsie-Maj Rasmussons nyförvävade lilla jordbruksfastighet i Åråshult. Amnehärad, för ett par år sedan.Idag är "kärret" förvandlal till en turistisk mönsteranläggning, vars besökare återkommer år efter år, och ryktet om den lilla stugbyn mellan Mariestad och Kristinehamn har redan spridit sig langt ner på kontinenten

Någon traditionell marknadsföring har Lars-Erik och Elsie- Maj aldrig behövt ägna sig åt. Många av dem som upptäckte det lilla smultronstället mitt i skogen väster om Gullspång redan första säsongen, som var i fjol, valde att återvända också i år, och flera av de nytillkomna gästerna visade sig vid närmare undersökning vara vänner och bekanta till fjolårets besökare.

Det berättar Lars-Erik, som jag träffar en vacker höstdag, när han tagit ledigt från sin ordinarie verksamhet som egenföretagare i plåtslageribranschen för att utföra vissa jobb som behövde göras i stugbyn.

Något särskilt

Redan vid infarten till gården upptäcker man att det är något särskilt med det här stället. Ett blomstersmyckat gammaldags mjölkbord hälsar besökaren välkommen ute vid vägen och från en stor hemmamålad skylt lyser en kartskiss över vad som väntar längre fram i skogen.

Jag parkerar vid gårdstunet. och några minuter senare sitter jag på en blomstrande altan bakom det lilla röda bonings- huset bland prunkande höstblommor i stora krukor tillsammans med Lars-Erik och hans ständige följeslagare schäfern Daisy.

De är inne på sjättte året nu på Åråshult, Lars-Erik och hans hustru Elsie-Maj, får jag veta. Tidigare bodde de i Stockholm, där Lars-Erik drev ett eget företag i ventilations- och plåtslageribranschen, och Elsie-Maj som Ursprungligen kommer från Vilhelmina. arbetade som sjuksköterska.De kände att de kanske skulle orka att hålla det hårda livstempo de hade i Stockholm ungefär tio år till, sedan skulle de antagligen vara utbrända. De hade börjat titta sig om efter någon annanstans att bo och ett annat sätt att leva, men att de hamnade just i Gullspångs kommun var en ren tillfällighet

— Vi var ute och åkte runt i Sverige och så fastnade frugan för det här, Säger Lars-Erik, som själv under sin uppväxt bott på många olika orter, bland annat i och kring Göteborg och Småland, och nu tycker att det känns skönt att äntligen få rota sig ordentligt på en plats.

Turistverksamheten och_stugbyn är mest som en hobby, tycker han. Han gillar att träffa manniskor och arbeta praktiskt med olika saker. Fortfarande arbetar han i vardagslag i ett eget plåtslageriföretag, varifrån han får huvuddelen av sina inkomster, och Elsie- Maj är distriktssköterska i Gullspång.

För att åstadkomma den fina anläggning, som undan för undan växt fram på den sammanlagt 17 hektar stora jord- bruksfastigheten, har Lars- Erik grävt ut en liten damm- och kanalanläggning mitt i det tidigare vattensjuka hygget. För övrig markberedning har han delvis använt "djurkraft". bland annat fick 50 grisar en tid böka omkring i området.

De tre mulltoaförsedda campingstugoma och broarna över vattnet har han sjalv byggt med virke från egen skog. som han sågat upp på ett eget gårdssågverk Ytterligare två stugor ska byggas i vinter och dessutom finns sju elanslutna husvagnsplatser och en hel del andra byggnader, som används gemensamt av gästerna.

Men inte nog med detta. I "sjöarna" och kanalen simmar ankor och gäss omkring och — under vattenytan — laxforeller (!), som gästerna kan fiska från små roddbåtar och sedan röka under sakkunnig ledning, egna höns värper färska frukostägg...

Att Lars-Erik och Elsie-Maj närmast överhöljts av lovord för sin lilla anläggning pà Åråshult, inte minst från många "storskalighetströtta" tyska besökare, är ingenting att förvånas över. Småskalig gårdsturism ligger helt "rätt i tiden“, som det brukar heta. och ännu sa länge befinner vi oss i Gullspångs kommun bara i början på området.

Olle Sandegård

0506-307 00

3 augusti 2005

Campingen är Lars-Eriks hobby

ÅRÅSHULT
Lars-Erik Rasmusson med hustrun Elsie-Maj har på drygt tio år skapat en unik turistanläggning i Åråshult, Gullspång.
- Det började av en slump. Det kom två äldre par och frågade om de fick ställa upp sina två husvagnar, de hade tidigare stått i Ålösund, men blivit bortkörda, säger Lars-Erik som lät sina gäster bo pâ ett kalhygge som han just städat upp.
över en fika
Men de två äldre paren återkom.
- Jag ordnade så att de fick vatten och ett dass, mycket enkelt. och de återkom under några år, så en dag sade de ”det skulle vara roligt om det kom några fler".
Och på den vägen är det. Lars- Erik tog det som utmaning "varför inte”.
Göteborgare
Lars-Erik (för det är kring ho- nom vi koncentrerar oss) Rasmusson föddes i Göteborg 1949. Sjuåriga folkskolan, tre år till sjöss. varav några månader i Costa Rica. Men hans gebit blev som ventilationsplåtslagare.
Runt 1970 kom jag till Stockholm. hade egen firma i branschen.
Så ni som till äventyrs bor nå- gon natt pâ hotell Globen eller hotell Silja. och tycker att det är en synnerligen god ventilation, kan ju skänka Lars-Erik en tanke.
Men efter 20 år sade kroppen

ifrån. Lars-Erik var söndervärkt. "Olycksfallsskador", som han säger.
•Med egen firma så blir det inga åtta timmar utan kanske 14 timmar om dagen. Man ramlar och slår sig, men man känner inte efter om man har ont när ett jobb måste vara färdigt en viss tid.
Leta hus
Sä 1990 sålde han allt och flyttade tili Gullspång, till Åråshult.
•Vi åkte runt och tittade i söd- ra Sverige, och på hemväg såg vi en annons i tidningen Land.
Frun blev förtjust direkt, Lars- Erik erkänner att det första in- trycket var "jaha, om du gillar det så"...
Elsie Maj började som distriktssköterska i Gullspång, Lars-Erik skötte gården. De hade lite djur tili en början.
När vi flyttade hit hade jag ingen tanke på att jobba mer med Ventilation. Men det gick bara ett år, jag fick nå'n lappsjuka och mådde riktigt dåligt. Jag ringde några telefonsamtal till Stockholm och så var jag tillbaka. öpp- nade firman igen.
Men det blev for långa resor, så efter en tid började Lars-Erik vid Bravida i Skövde.
Som anställd fick han tid över. Och som ni minns hade det kommit några husvagnsägare och tyckt att det skulle vara roligt om det kom lite mer folk...
Började med ett par stugor
Så parallellt med jobbet vid Bravida började han lägga grunden tili campinganläggningen. Fast att det skulle bli en "anläggning"

var han inte medveten om. Han tog ett år. en stuga i taget. Några speciella visioner fanns inte.
Om jag hade något i bakhu- vudet. så var det nog mer att motverka en eventuell lappsjuka. Jag visste att kroppen skulle säga ifrån. att jag inte skulle kunna jobba hur länge som helst. Och då var jag tvungen att ha något att göra. jag ville inte bli sittande när den dagen kom.
Och varje vinter bidde det en stuga. eller två. Även campingrutorna växte. Kärret som sanerades i början på 1990-talet blev tre sammanhängande dammar, cirka ett tunnland stora. Och runt dessa dammar hade han arrangerat tills dags dato 17 platser, varav det på åtta finns vinterbonade stugor.
Camping på heltid
2003 slutade Lars-Erik vid Bravida. Det blev campingen på heltid. Och lappsjukan har han lyckats hålla stången. Han har inte bara "folk" omkring sig, många är stamgäster

för sex-sju år sedan, på hemväg från Norge. Han skulle stanna en natt, men blev kvar en vecka. Året efter var han tillbaka, och då letade han efter ett hus, en sommarstuga, men hittade inget, jag erbjöd ”jag bygger ett hus, och så hyr du av mig”.
Och Kurt var inte den första i raden gårdskarlar. I mitten på 1990-talet kom Wolfgang och Inge. De har betytt mycket för utvecklingen i Åråshult. Vid en damm med röda näckrosor njuter de nu sitt otium sex månader om året. Och Lars-Erik och Elsie Rasmusson har besökt dem i Wolfsbürg.
Midsommar
En höjdpunkt under året är midsommarafton. Då ordnar Rasmussons en fest i ladan. En byggnad som för övrigt rymmer både en liten loppis, museum, pingisbord och spel, samt en dansbana.
-I är var vi ett 50-tal, det bru- kar vara trevligt.
En annan höjdpunkt är julen.

gästerna har förvisso åkt hem, men ett 50-tal vykort anländer.
Från våra gäster, mest från tyskar, de står för 60 procent, och holländare, 30 procent, de övriga tio procenten kommer från Sverige, Danmark och Norge.
Arbetsläger
Fast andelen svenskar ökar heia tiden. Och ’’alla” som kommer till campingen får en relation till dess värd.
Mer eller mindre, vissa sköter sig själva, och då respekteras naturligtvis detta. Men många, speciellt de som ligger fem-sex veckor, kommer och frågar "är det något vi kan göra?” Jag brukar skämta och säga att det är ingen camping, det är ett arbetsläger, skrattar Lars-Erik Rasmusson.

Owe E Hermansson

vilket inneburit vänner för livet.
•Innan de kommer hit ringer de och frågar om jag behöver något.
Men
Åråshult har inte varit något om han inte fått hjälp av sina gäster. Det finns till och med en gårdskarl.
•Kurt kom